Dagstur till Koh Nangyuan

Vid sju blev vi upphämtade av en minibuss som tog oss till färjeläget där uppdukad frukost väntade på oss. Men innan vi kunde hugga in på frukostbuffen (the o bulle med smör o marmelad) så fick vi ett orange band runt handleden och en klisterlapp med en siffra på bröstet. De skulle visa sig vara mycket viktiga när arrangörerna skulle sortera och skicka oss i rätt riktning vid ett flertal tillfällen. Under dagen lärde vi oss att man inte behöver ha koll på någonting själv. Så länge man hade bandet runt handleden och siffran på bröstet så var det bara att glida med.

Båtresan med en High Speed Catamaran tog ca 1.5 timme. Väl framme så blev vi, med oranga band, samlade på ett ställe och informerade om olika tider som gällde under dagen. Mat skulle serveras på Koh Nangyans enda restaurang och de som ville kunde åka vidare till Koh Tao och till ytterligare ett snorkelställe. Vi beslutade oss för att stanna på Koh Nangyan tills hemresan vid halv tre.

Vi ägnade dagen åt snorkling bland koraller, fiskar och japaner. Korallerna var väl bevarade och rika på djurliv, fina färger och klart vatten! Vi besteg även öns högsta (?) berg. Svettigt värre!

Maten var över förväntan och betydligt bättre än frukosten. Ris med wokade grönsaker och fräsch frukt till dessert. Mums!

En intressant iaktagelse är att även thailand numera tänker mer långsiktigt när det gäller exploatering av sina naturresurser. Det var förbjudet att medföra plastflaskor till ön, fenor vid snorkling var inte heller tillåtet för att undvika slitage på korallerna. De har även satt en maxgräns för antalet turister som får besöka ön per dag. Ok, det är inga stora restiktiva åtgärder men det är ändå en bra tanke bakom.

På vägen hem satt jag (Jonas) och berömde thailändarnas oranisationsförmåga. Det känns som det har hänt en del sen jag var här för fem år sedan. Resan hade hittills haft ett skönt flyt utan långa väntetider som det lätt borde kunna bli när mycket folk med olika färger på sina band och siffror på bröstet ska transporteras runt.

Väl tillbaka på Koh Samui blev vi dirigerade till olika bussar som skulle ta oss tillbaka till våra boenden. När vår buss svängde av åt fel håll började Sara ana oråd då det tidigare under vistelsen skett missförstånd pga av att det finns ett boende på en annan del av ön som heter likadant som vårt. Det var just dit bussen var påväg. Chauffören erbjöd sig att köra hem oss sist men vi beslutade oss för att hoppa av och ta bussen hem då vi inte var så sugna på sightseeing runt halva ön. Vi svor lite åt bussarna som inte ville köra oss hem och tog en taxi för 200 baht.

På kvällen tog vi bilen in till Fishermen Village och njöt av pizza och pasta pesto på en italiensk restaurang. Härlig avslutning på en härlig dag!

För övrigt så gör Sara sin sista jobbdag idag och imorgon åker vi norrut till Bangkok och sen vidare till Chiang mai. Internet-tillången kommer att minskas och därmed även bloggaktiviteten. Men vi kommer att göra inlägg när tillfälle ges.


Peace